Att Sverige förknippas med midsommarkransar, dans runt midsommarstången, sill och smörgåsbord vet vi vid det här laget. Röda stugor och milslånga ängar är också en bild som dyker upp ganska ofta i mediebruset. Inte sällan med vita knutar och vallmo.

Men finns det egentligen en “typiskt svensk” trädgårdsstil?

Det skulle kanske vara det här med gräsmattan. Att den alltid tycks vara grönare på andra sidan staketet, och att många därför jobbar frenetiskt för att få en lika fin som grannen.

En riktigt gammal och fullt uppvuxen fruktträdgård känns också typiskt svenskt, gärna med ett stort trähus med brutet tak mitt i. Och en grusgång som leder fram till en punschveranda med vackra, vita glasdörrar. Huset kan lika gärna ligga centralt som mitt på landet.

Sedan har vi uttrycket “mellan hägg och syren”. Undrar om det finns i andra länder, eller om man mäter den tiden genom något annat kännetecken i naturen. Det är väl åtminstone det vi gör här i Sverige, eller står det för någonting annat? Något vi helst av allt vill njuta av i trädgården.

Den svenska sommaren bjuder på en del “typiskt svenska” saker i alla fall: rabarber, jordgubbar, röda vinbär, färskpotatis och krusbär. Men det finns ju även i andra länder, så att det skulle vara typiskt svenskt faller nog. Det är nog mest typiskt sommar, för vem älskar inte midsommaraftonens jordgubbstårta, eller rabarberpaj med vaniljsås. Gärna i syrenbersån.

Ett mindre vackert inslag i majoriteten av svenska trädgårdar är numer studsmattan. Oavsett storlek och läge på tomten går det alltid att klämma in en studsmatta, med eller utan nät. Sen finns det människor som samlar på trädgårdsdekorationer, något som kan bli ämne för diskussion och misstänksamma blickar grannar emellan.

Särskilt trädgårdstomtar verkar vara ett känsligt ämne, mer så än exempelvis en samling solur eller väderkvarnar i miniatyr. Kanske är det för att tomtar är förknippade med julen, och därmed inte anses höra hemma i en trädgård året runt. Vem vet?